“Le Lettere”
Sfogliando le Fonti Francescane ci s’imbatte in un’altra Lettera di Chiara desinata ad Ermentrude di Bruges, gli studiosi dicono essere di dubbia autenticità, è comunque una testimonianza della straordinaria forza di irradiazione che si sprigionava dall’esperienza di Chiara e delle sue sorelle povere recluse in San Damiano. Anche quest’anno ci ritroviamo in questo nostro “spazio-clariano”; sì, perché non si può parlare di Francesco, o francescanesimo, senza incontrarci con Chiara, la “piccola pianta del beatissimo padre Francesco”, come lei era solita definirsi, lei che lo aveva seguito da vicino, ne aveva assimilato lo spirito, quello vero, quello puro, lei che l’aveva conservato anche quando questo si andava perdendo o modificando.
Chiara d’Assisi è certamente una delle grandi donne che nel Medioevo hanno lasciato, oltre all’esempio di un’esperienza spirituale e mistica vissuta, un alto messaggio scritto di questa loro esperienza. Le sue nobili origini le hanno dato la possibilità di saper leggere e scrivere, occasione non così rara, come erroneamente si è soliti pensare, per una donna benestante di quell’epoca. Le fonti biografiche, la Leggenda di santa Chiara, il Processo di canonizzazione con le dirette testimonianze delle primissime sorelle, ci consentono di avere molte informazioni circa la sua vita, ma è solo mettendo al centro i suoi scritti che Chiara appare in tutta la sua completezza. In essi risplende la sua vita interiore, il rapporto personale, intimo, sponsale con Cristo, il legame inscindibile con Francesco, “l’unico dopo Dio”, una sequela del Signore inseparabile dalla vita con le sorelle e il tutto all’insegna dell’altissima povertà.
Chiara ci lascia una Forma di vita, una Regola, per intenderci, approvata da papa Innocenzo IV il 9 agosto 1253 ad Assisi due giorni prima della sua morte. L’originale si trova nel Protomonastero di Santa Chiara in Assisi. Quella di Chiara vanta di essere la prima Regola per donne scritta da una donna; solitamente erano uomini: padri spirituali, fondatori e ideatori di ordini o movimenti religiosi che si prendevano la briga di scrivere Regole di vita per donne che intraprendevano una via religiosa. Da Chiara riceviamo anche un Testamento dettato probabilmente da lei stessa poco prima della morte a frate Leone. Questo meraviglioso testo ci pone di fronte a una donna che, al termine del suo pellegrinaggio terreno, guarda serenamente al cammino percorso, ricorda il primo sì detto al Signore e rende grazie per quanto ricevuto. Un ulteriore e bellissimo scritto che Chiara ci consegna è la Benedizione rivolta a tutte le sorelle; questo breve testo si basa sulla benedizione di Nm 6, 24-26. Inoltre ci rimangono le quattro Lettere che Chiara invia ad Agnese di Boemia. È quanto resta del rapporto epistolare che, tra il 1234 e il 1253, Chiara tenne con la fondatrice di stirpe regale del monastero di Praga. In queste lettere palpita il cuore di Chiara, il cuore di una donna innamorata di Cristo, lo stupore per la povertà del Figlio di Dio e il desiderio di volerlo seguire fino alla fine. Ma palpita anche il cuore di Agnese, figlia del re di Boemia che matura la coraggiosa scelta di rifiutare le nozze con Federico II per seguire il Signore in povertà abbracciando la forma di vita iniziata a San Damiano da Chiara. La prima Lettera risale al 1234-1235, quasi subito dopo l’entrata di Agnese nel monastero, la seconda fu scritta durante il generalato di Frate Elia (1232-1239), la terza è del 1238, la quarta è scritta dopo quindici anni, presumibilmente risale agli ultimi mesi della vita di Chiara, è infatti una sorta di lettera di addio.
Chiara d’Assisi è certamente una delle grandi donne che nel Medioevo hanno lasciato, oltre all’esempio di un’esperienza spirituale e mistica vissuta, un alto messaggio scritto di questa loro esperienza. Le sue nobili origini le hanno dato la possibilità di saper leggere e scrivere, occasione non così rara, come erroneamente si è soliti pensare, per una donna benestante di quell’epoca. Le fonti biografiche, la Leggenda di santa Chiara, il Processo di canonizzazione con le dirette testimonianze delle primissime sorelle, ci consentono di avere molte informazioni circa la sua vita, ma è solo mettendo al centro i suoi scritti che Chiara appare in tutta la sua completezza. In essi risplende la sua vita interiore, il rapporto personale, intimo, sponsale con Cristo, il legame inscindibile con Francesco, “l’unico dopo Dio”, una sequela del Signore inseparabile dalla vita con le sorelle e il tutto all’insegna dell’altissima povertà.
Chiara ci lascia una Forma di vita, una Regola, per intenderci, approvata da papa Innocenzo IV il 9 agosto 1253 ad Assisi due giorni prima della sua morte. L’originale si trova nel Protomonastero di Santa Chiara in Assisi. Quella di Chiara vanta di essere la prima Regola per donne scritta da una donna; solitamente erano uomini: padri spirituali, fondatori e ideatori di ordini o movimenti religiosi che si prendevano la briga di scrivere Regole di vita per donne che intraprendevano una via religiosa. Da Chiara riceviamo anche un Testamento dettato probabilmente da lei stessa poco prima della morte a frate Leone. Questo meraviglioso testo ci pone di fronte a una donna che, al termine del suo pellegrinaggio terreno, guarda serenamente al cammino percorso, ricorda il primo sì detto al Signore e rende grazie per quanto ricevuto. Un ulteriore e bellissimo scritto che Chiara ci consegna è la Benedizione rivolta a tutte le sorelle; questo breve testo si basa sulla benedizione di Nm 6, 24-26. Inoltre ci rimangono le quattro Lettere che Chiara invia ad Agnese di Boemia. È quanto resta del rapporto epistolare che, tra il 1234 e il 1253, Chiara tenne con la fondatrice di stirpe regale del monastero di Praga. In queste lettere palpita il cuore di Chiara, il cuore di una donna innamorata di Cristo, lo stupore per la povertà del Figlio di Dio e il desiderio di volerlo seguire fino alla fine. Ma palpita anche il cuore di Agnese, figlia del re di Boemia che matura la coraggiosa scelta di rifiutare le nozze con Federico II per seguire il Signore in povertà abbracciando la forma di vita iniziata a San Damiano da Chiara. La prima Lettera risale al 1234-1235, quasi subito dopo l’entrata di Agnese nel monastero, la seconda fu scritta durante il generalato di Frate Elia (1232-1239), la terza è del 1238, la quarta è scritta dopo quindici anni, presumibilmente risale agli ultimi mesi della vita di Chiara, è infatti una sorta di lettera di addio.
LETTERA
A ERMENTRUDE DI BRUGES
A ERMENTRUDE DI BRUGES
1A Ermentrude, sorella carissima, Chiara d’Assisi, umile ancella di Gesù Cristo, augura salute e pace.
2Ho appreso, sorella carissima, che, con l’aiuto della grazia del Signore, sei fuggita dal fango di questo mondo; 3ne provo grande allegrezza e mi congratulo con te; e ancor più grande è la mia gioia perché so che tu e le tue figlie con coraggio camminate nella via della virtù. 4Rimani, dunque, o carissima, fedele fino alla morte a Colui, al quale ti sei legata per sempre. E certamente sarai da Lui coronata con la corona della vita. 5Il tempo della fatica quaggiù è breve, ma la ricompensa è eterna. Non ti abbaglino gli splendori del mondo, che passa come ombra. 6Non ti sorprendano le vuote immagini di questo mondo ingannatore; chiudi le tue orecchie ai sibili dell’inferno e spezza da forte le sue tentazioni. 7Sostieni di buona voglia le avversità, e la superbia non rigonfi il tuo cuore nelle cose prospere; queste ti richiamano alla tua fede, quelle la richiedono.
8Rendi fedelmente a Dio quello che hai promesso con voto, ed Egli ti darà la ricompensa. 9Alza i tuoi occhi al cielo, o carissima, poiché è un invito per noi, e prendi la croce e segui Cristo che ci precede. 10Poiché dopo molte e varie tribolazioni, è Lui che ci introdurrà nella sua gloria. 11Ama con tutto il cuore Dio, e Gesù, suo Figlio crocifisso per noi peccatori, e non cada mai dalla tua mente il ricordo di Lui. 12Medita senza stancarti il mistero della croce e i dolori della Madre ritta ai piedi della croce.
13Sii sempre attenta e vigile nella preghiera. 14Porta alla sua consumazione il bene che hai incominciato, e adempi il mistero che hai abbracciato in santa povertà e in umiltà sincera.
15Non temere, o figlia: Dio, che è fedele in tutta le sua promesse e santo nelle sue opere, effonderà su di te e su tutte le tue figlie la sua benedizione copiosa. 16Egli sarà il vostro aiuto, il vostro insuperabile conforto, come è il nostro Redentore e la nostra eterna ricompensa.
17Preghiamo Dio l’una per l’altra, e così, portando il giogo della carità vicendevole, con facilità adempiremo la legge di Cristo. Amen.
2Ho appreso, sorella carissima, che, con l’aiuto della grazia del Signore, sei fuggita dal fango di questo mondo; 3ne provo grande allegrezza e mi congratulo con te; e ancor più grande è la mia gioia perché so che tu e le tue figlie con coraggio camminate nella via della virtù. 4Rimani, dunque, o carissima, fedele fino alla morte a Colui, al quale ti sei legata per sempre. E certamente sarai da Lui coronata con la corona della vita. 5Il tempo della fatica quaggiù è breve, ma la ricompensa è eterna. Non ti abbaglino gli splendori del mondo, che passa come ombra. 6Non ti sorprendano le vuote immagini di questo mondo ingannatore; chiudi le tue orecchie ai sibili dell’inferno e spezza da forte le sue tentazioni. 7Sostieni di buona voglia le avversità, e la superbia non rigonfi il tuo cuore nelle cose prospere; queste ti richiamano alla tua fede, quelle la richiedono.
8Rendi fedelmente a Dio quello che hai promesso con voto, ed Egli ti darà la ricompensa. 9Alza i tuoi occhi al cielo, o carissima, poiché è un invito per noi, e prendi la croce e segui Cristo che ci precede. 10Poiché dopo molte e varie tribolazioni, è Lui che ci introdurrà nella sua gloria. 11Ama con tutto il cuore Dio, e Gesù, suo Figlio crocifisso per noi peccatori, e non cada mai dalla tua mente il ricordo di Lui. 12Medita senza stancarti il mistero della croce e i dolori della Madre ritta ai piedi della croce.
13Sii sempre attenta e vigile nella preghiera. 14Porta alla sua consumazione il bene che hai incominciato, e adempi il mistero che hai abbracciato in santa povertà e in umiltà sincera.
15Non temere, o figlia: Dio, che è fedele in tutta le sua promesse e santo nelle sue opere, effonderà su di te e su tutte le tue figlie la sua benedizione copiosa. 16Egli sarà il vostro aiuto, il vostro insuperabile conforto, come è il nostro Redentore e la nostra eterna ricompensa.
17Preghiamo Dio l’una per l’altra, e così, portando il giogo della carità vicendevole, con facilità adempiremo la legge di Cristo. Amen.
Känner sankt chiara av assisi
"bokstäverna"
Genom att titta på den finns det ännu ett brev av chiara som håller i brügge, forskare säger att det är av tvivelaktig äkthet, men det är ändå ett vittnesbörd om den extraordinära styrkan av bestrålning som är från erfarenheterna från chiara och dess stackars systrar fångade i Sankt damiano. Även i år befinner vi oss i denna " rymd-clariano "; ja, för att man inte kan prata om francesco, eller franciscanism, utan att träffa chiara, den " lilla växten av de flesta fader francesco ", som hon brukade definiera, Den som följde honom nära, hade assimilerat anden, den sanna, den rena, hon som behöll den även när den försvann eller förändrades.
Chiara d ' assisi är verkligen en av de stora kvinnor som på medeltiden har lämnat, förutom exemplet med en andlig och mystisk erfarenhet, ett högt skrivet budskap om denna erfarenhet. Hennes ädla ursprung gav henne en chans att läsa och skriva, inte så sällsynt, som felaktigt tänkt, för en rik kvinna av den tiden. De biografiska källorna, legenden om santa chiara, processen med kanonisering med direkta vittnesmål från de allra första systrarna, gör det möjligt för oss att få mycket information om hans liv, men han sätter bara i centrum sina skrifter att chiara dyker upp i alla dess Fullständighet. I dem lyser hans inre liv, det personliga förhållandet, intimt, eftersnack med kristus, det oskiljaktiga bandet med francesco, "den enda efter gud", en rad av herren oskiljaktiga från livet med systrar och alla i tecken på hög fattigdom.
Chiara ger oss en form av liv, en regel, för att bli förstådd, godkänd av påven oskyldig iv den 9 augusti 1253 i assisi två dagar före hans död. Originalet ligger i den av santa chiara i assisi. Att är stolt över att vara den första regeln för kvinnor som skrivits av en kvinna. vanligtvis var de män: andliga fäder, grundare och skapare av order eller religiösa rörelser som gjorde sig besväret att skriva regler om livet för kvinnor som skulle vara religiösa. Från chiara får vi också en vilja som dikteras av sig själv precis före döden till broder lion. Denna underbara text sätter oss framför en kvinna som, i slutet av sin pilgrimsfärd, ser fredligt ut på vägen, minns det första ja sade till herren och tackar för det som fick. Ett vidare och vackert skrivet att chiara levererar oss är välsignelsen adresserat till alla systrar; denna korta text bygger på välsignelsen av nm 6, 24-26. dessutom har vi de fyra bokstäver som chiara skickar till agnes av böhmen. Detta är vad som återstår av den som mellan 1234 och 1253 i dessa brev fladdrande hjärtat av chiara, hjärtat av en kvinna som är kär i kristus, en vördnad för fattigdomen hos guds son och önskan om att Följ honom till slutet. Men det tindrar också hjärtat av agnes, dotter till kungen av böhmen som mognar det modiga valet att vägra äktenskap med frederick ii för att följa herren i fattigdom och omfamna den form av liv som började i san damiano från chiara. Den första bokstaven går tillbaka till 1234-1235 som förmodligen går tillbaka till de sista månaderna av chiara liv, det är ett slags avskedsbrev.
Brev
I ermentrude av brygge
1 i ermentrude, syster käraste, chiara av assisi, ödmjuk tjänarinna av jesus kristus, önskar hälsa och fred.
2 jag lärde mig, syster käraste, som med hjälp av herrens nåd flydde från leran i denna värld; 3 jag provar stor glädje och gratulerar dig; och ännu större är min glädje för jag vet må du Och dina döttrar med mod vandrar i den väg. 4 stanna därför, o käraste, trogen döden till honom, som du har bundit för evigt. Och du kommer att krönas med livets krona. 5 tiden för trötthet här nere är kort, men belöningen är evig. Du kommer inte att blända världens prakt, passera som skugga. 6 överraska inte de tomma bilderna av denna skojare värld; stäng öronen till helvetets visslande och bryt från starka hans frestelser. 7 du stöder en god önskan om motgångar, och stolthet kommer inte att svullna ditt hjärta i välmående saker; dessa kallar dig tillbaka till din tro, de kräver det.
Ni skall troget göra gud till vad ni har lovat och han skall ge er belöningen. 9 höj dina ögon till himlen, o käraste, eftersom det är en inbjudan till oss, och ta korset och följ kristus som föregår oss. 10 efter många och olika vedermödor är det han som ska presentera oss i sin härlighet. 11 älskar med all hjärta gud, och jesus, hans son korsfäst för oss syndare, och aldrig falla från ditt sinne minnet av honom. 12 meditera utan trött mysteriet med korset och smärtan av modern som står vid foten av korset.
13 var alltid försiktig och vaksam i bön. 14 inför hans fullbordan det goda som ni har påbörjat och uppfyller det mysterium som ni har anammat i helig fattigdom och i uppriktig ödmjukhet.
15 frukta inte, o dotter: gud, som är trogen i alla sina löften och heliga i sina verk, effonderà på dig och alla dina döttrar hans stora välsignelse. 16 han kommer att vara din hjälp, din ovärderliga tröst, liksom vår frälsare och vår eviga belöning.
17 vi ber gud för varandra, och därmed för att föra oket av välgörenhet ömsesidigt, lätt vi kristi lag. - amen. - amen.
http://bibbiafrancescana.org/2018/01/gli-scritti-di-santa-chiara-dassisi-introduzione/
"bokstäverna"
Genom att titta på den finns det ännu ett brev av chiara som håller i brügge, forskare säger att det är av tvivelaktig äkthet, men det är ändå ett vittnesbörd om den extraordinära styrkan av bestrålning som är från erfarenheterna från chiara och dess stackars systrar fångade i Sankt damiano. Även i år befinner vi oss i denna " rymd-clariano "; ja, för att man inte kan prata om francesco, eller franciscanism, utan att träffa chiara, den " lilla växten av de flesta fader francesco ", som hon brukade definiera, Den som följde honom nära, hade assimilerat anden, den sanna, den rena, hon som behöll den även när den försvann eller förändrades.
Chiara d ' assisi är verkligen en av de stora kvinnor som på medeltiden har lämnat, förutom exemplet med en andlig och mystisk erfarenhet, ett högt skrivet budskap om denna erfarenhet. Hennes ädla ursprung gav henne en chans att läsa och skriva, inte så sällsynt, som felaktigt tänkt, för en rik kvinna av den tiden. De biografiska källorna, legenden om santa chiara, processen med kanonisering med direkta vittnesmål från de allra första systrarna, gör det möjligt för oss att få mycket information om hans liv, men han sätter bara i centrum sina skrifter att chiara dyker upp i alla dess Fullständighet. I dem lyser hans inre liv, det personliga förhållandet, intimt, eftersnack med kristus, det oskiljaktiga bandet med francesco, "den enda efter gud", en rad av herren oskiljaktiga från livet med systrar och alla i tecken på hög fattigdom.
Chiara ger oss en form av liv, en regel, för att bli förstådd, godkänd av påven oskyldig iv den 9 augusti 1253 i assisi två dagar före hans död. Originalet ligger i den av santa chiara i assisi. Att är stolt över att vara den första regeln för kvinnor som skrivits av en kvinna. vanligtvis var de män: andliga fäder, grundare och skapare av order eller religiösa rörelser som gjorde sig besväret att skriva regler om livet för kvinnor som skulle vara religiösa. Från chiara får vi också en vilja som dikteras av sig själv precis före döden till broder lion. Denna underbara text sätter oss framför en kvinna som, i slutet av sin pilgrimsfärd, ser fredligt ut på vägen, minns det första ja sade till herren och tackar för det som fick. Ett vidare och vackert skrivet att chiara levererar oss är välsignelsen adresserat till alla systrar; denna korta text bygger på välsignelsen av nm 6, 24-26. dessutom har vi de fyra bokstäver som chiara skickar till agnes av böhmen. Detta är vad som återstår av den som mellan 1234 och 1253 i dessa brev fladdrande hjärtat av chiara, hjärtat av en kvinna som är kär i kristus, en vördnad för fattigdomen hos guds son och önskan om att Följ honom till slutet. Men det tindrar också hjärtat av agnes, dotter till kungen av böhmen som mognar det modiga valet att vägra äktenskap med frederick ii för att följa herren i fattigdom och omfamna den form av liv som började i san damiano från chiara. Den första bokstaven går tillbaka till 1234-1235 som förmodligen går tillbaka till de sista månaderna av chiara liv, det är ett slags avskedsbrev.
Brev
I ermentrude av brygge
1 i ermentrude, syster käraste, chiara av assisi, ödmjuk tjänarinna av jesus kristus, önskar hälsa och fred.
2 jag lärde mig, syster käraste, som med hjälp av herrens nåd flydde från leran i denna värld; 3 jag provar stor glädje och gratulerar dig; och ännu större är min glädje för jag vet må du Och dina döttrar med mod vandrar i den väg. 4 stanna därför, o käraste, trogen döden till honom, som du har bundit för evigt. Och du kommer att krönas med livets krona. 5 tiden för trötthet här nere är kort, men belöningen är evig. Du kommer inte att blända världens prakt, passera som skugga. 6 överraska inte de tomma bilderna av denna skojare värld; stäng öronen till helvetets visslande och bryt från starka hans frestelser. 7 du stöder en god önskan om motgångar, och stolthet kommer inte att svullna ditt hjärta i välmående saker; dessa kallar dig tillbaka till din tro, de kräver det.
Ni skall troget göra gud till vad ni har lovat och han skall ge er belöningen. 9 höj dina ögon till himlen, o käraste, eftersom det är en inbjudan till oss, och ta korset och följ kristus som föregår oss. 10 efter många och olika vedermödor är det han som ska presentera oss i sin härlighet. 11 älskar med all hjärta gud, och jesus, hans son korsfäst för oss syndare, och aldrig falla från ditt sinne minnet av honom. 12 meditera utan trött mysteriet med korset och smärtan av modern som står vid foten av korset.
13 var alltid försiktig och vaksam i bön. 14 inför hans fullbordan det goda som ni har påbörjat och uppfyller det mysterium som ni har anammat i helig fattigdom och i uppriktig ödmjukhet.
15 frukta inte, o dotter: gud, som är trogen i alla sina löften och heliga i sina verk, effonderà på dig och alla dina döttrar hans stora välsignelse. 16 han kommer att vara din hjälp, din ovärderliga tröst, liksom vår frälsare och vår eviga belöning.
17 vi ber gud för varandra, och därmed för att föra oket av välgörenhet ömsesidigt, lätt vi kristi lag. - amen. - amen.
http://bibbiafrancescana.org/2018/01/gli-scritti-di-santa-chiara-dassisi-introduzione/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar