A tal moda de hoje que ofende a Deus
Ouve-se algumas vezes nos voos, antes das informações de segurança a bordo ou até pela necessidade de desligar os equipamentos eletrónicos, o comissário de bordo começar o seu alerta com a seguinte frase: “Você já sabe, mas não custa lembrar…”. Pretende chamar a atenção para uma necessidade especifica que é do conhecimento de todos, mas que não convém ficar relegada ao esquecimento e que deve ser destacada e tida em conta naquele preciso momento. Recentemente, um bispo Norte-Americano recordava uma verdade que parece ser básica, que todos parecem saber, mas que parecem não aplicar: Há um traje próprio para cada circunstância da nossa vida. Se fossemos visitar a Rainha da Inglaterra não levaríamos um traje casual ou de praia, então porque levamos trajes indignos para visitar Rei dos reis?[1] Vestimo-nos de acordo com a temperatura, para atenuar os efeitos do frio ou do calor, mas também conforme a profissão, o local que visitamos e a tarefa que desempenhamos. Não confundimos a roupa do trabalho com a de praia, nem vamos visitar amigos íntimos com o mesmo traje que apresentaríamos diante de uma autoridade, numa cerimónia oficial, cujo protocolo exigisse a pessoa revestir-se digna e solenemente. Não se vai de calções para a Assembleia da República, nem se entra assim na maior parte dos tribunais, da mesma forma que muitos cafés, tascas ou tabernas exigem aos seus clientes que para ir beber um copo de vinho ou bagaço não entrem em tronco nu… A intimidade é na privacidade, no seu lar, no devido lugar, ou na sua casa de banho, mas num espaço público ou de outrem, a pessoa deve cumprir as regras mínimas da decência e da convivência. Diante da sociedade, e não mais na intimidade, a pessoa torna-se responsável pelo modo como interage com os demais, pois existem padrões pré-estabelecidos que estão por cima das opções individuais, uma vez que a liberdade de um termina onde começa a dos outros, o que nos é garantido não só pelas normas sociais como também pelas legais.
A modéstia é uma virtude que deriva da temperança e está relacionada com a humildade.[2] Portanto, a imodéstia no vestir revela uma pessoa orgulhosa e intemperante. Não é válido, portanto, o argumento que o traje pouco importa, desde que o coração esteja limpo. Pode-se estar bem vestido e ter um coração impuro, mas dificilmente será possível ter um coração puro com trajes impuros. Considero aqui o traje impuro e o coração impuro sobretudo aqueles que desejam atrair a si as vistas dos outros, causando-lhes desejo, provocando a tentação, sobretudo em lugares e circunstâncias que poderão constituir uma verdadeira agravante, colocando ademais os outros em perigo de pecar ou cooperando mesmo com o pecado. Quem vai para uma praia, já sabe o que vai lá encontrar, mas quem vai a uma igreja, ou um santuário, com certeza deve ir com outras intenções que não sejam olhar para as carnaturas das pobres criaturas. A responsabilidade não é só de quem olha e deseja, pecando no seu coração (Mt 5, 28), conforme ensina Nosso Senhor Jesus Cristo, mas também de quem se expõe de tal forma, que incentiva e pactua com o pecado dos outros. Além do local ou da circunstância, há outras agravantes. Quem atrai ao pecado ou quem se deixa seduzir por ele, caso sejam casados, revelam um desrespeito com o cônjuge e uma quebra da promessa mútua de fidelidade realizada diante de Deus e dos homens. É impossível ser reto e puro de coração, quebrando com esse divino contrato. Se pode vir a constituir um crime a quebra do contrato civil, e sem dúvida uma desonra faltar à palavra dada, é um crime desonroso diante de Deus, portanto, um pecado, quebrar com o juramento realizado ou fazer com que outros o quebrem. O respeito pelo próprio corpo, templo do Espirito Santo, leva São Paulo a advertir que os nossos corpos “são membros de Cristo” e como tal não podemos tomar este membros para “fazer deles membros de uma prostituta” (1Cor 6, 15-19).
“Virão umas modas que ofenderão muito a Nosso Senhor”, revelava Nossa Senhora à pequena Jacinta Marto, que entendia as coisas dentro da compreensibilidade e inocência próprias à sua idade. Seria muito dificil ela inventar aquilo que a Mãe do Céu lhe comunicava acerca dos pecados da carne serem os que mais levam ao Inferno, pois nem compreendia todo o alcance do que isso significava. O reconhecimento canónico das aparições de Fátima teve em conta estas revelações privadas à Jacinta, sobretudo na parte tocante à afirmação de que “Nosso Senhor está muito irritado com os pecados dos homens e sobretudo com o pecado da carne”.[3]Fica patente que o problema central não é tanto a excentricidade ou o mau gosto de certas modas, mas a pior entre as modas de hoje, é essa falta de critério, de bom gosto e de bom senso, moral, para sabermos como nos devemos comportar e vestir num local sagrado. Vê-se gente que vai da mesma forma para uma praia como a uma igreja. Dentro do Santuário de Fátima, já vi até mesmo, infelizmente mais do que uma vez, homens em tronco nu… para não falar nas repetitivas queixas dos vigilantes que têm de impedir a entrada na Basílica, para vergonha dos transeuntes, certas senhoras em trajes de banho extremamente exiguos, que ao verem-se humilhadas gostam de humilhar quem está a trabalhar. O Evangelho de João conta-nos que o Apóstolo São Pedro, quando estava na pesca em trajes simplificados, práticos para a faina, revestiu-se para não comparecer de modo indigno diante de Jesus. Seria bom essa consciência alargada a todos os cristãos. Termino como São Paulo, na sua primeira carta aos Tessalonicenses: “Que o Deus da paz vos santifique totalmente, e todo o vosso ser – espírito, alma e corpo – se conserve irrepreensível para a vinda de Nosso Senhor Jesus Cristo” (1 Ts 5, 23).
P. José Victorino de Andrade
Detta mode idag som kränker gud
Ibland hör man på flyg, före säkerhetsutrustning ombord eller till och med behovet av att stänga av elektronisk utrustning, flygvärdinnan startar sin varning med följande mening: " du vet redan, men det kostar inte att komma ihåg...". den vill Att fästa uppmärksamheten på ett specifikt behov som är allas kunskap, men att det inte får förvisas till glömska och måste betonas och beaktas i detta ögonblick. Nyligen kom en amerikansk biskop ihåg en sanning som verkar vara grundläggande, som alla verkar känna till, men som inte verkar gälla: det finns en dräkt för varje omständighet i vårt liv. Om vi skulle besöka drottningen av england skulle vi inte ta en casual eller beach klädsel, så för att vi tar ovärdiga dräkter för att besöka kungen av kungar?[1] vi klär oss enligt temperaturen, för att mildra effekterna av kylan Eller värmen, men också enligt yrket, platsen vi besöker och den uppgift vi spelar. Vi blandar inte ihop kläderna i arbetet med stranden, och vi kommer inte heller att besöka nära vänner i samma kostym som inför en myndighet, i en officiell ceremoni, vars protokoll krävde att personen skulle vara värdig och högtidligt. Man går inte i shorts till republikens församling, inte heller går man in i de flesta domstolarna, på samma sätt som många kaféer, krogar eller krogar kräver att deras kunder ska dricka ett glas vin eller kaka inte går in i Den nakna... intimitet är i privatlivet, i ditt hem, på rätt plats eller i ditt badrum, men i ett offentligt utrymme eller andra måste personen uppfylla minimikraven för anständighet och samexistens. Inför samhället, och inte mer i intimitet, blir personen ansvarig för hur han interagerar med de andra, eftersom det finns pre-etablerade mönster som ligger över de enskilda alternativen, eftersom friheten för en slutar där de andra garanteras inte Endast genom sociala normer, men också genom rättsliga normer.
Blygsamhet är en dygd som härrör från måttfullhet och är relaterad till ödmjukhet.[2] därför avslöjar den i dressing en stolt och intemperante person. Det gäller därför inte argumentet att dräkten inte spelar någon roll så länge hjärtat är rent. Du kan vara välklädd och ha ett orent hjärta, men det kommer knappast att vara möjligt att ha ett rent hjärta med orena kläder. Här ser jag den orena klädseln och det orena hjärtat, särskilt de som vill dra till sig andras åsikter, vilket ger dem lust, särskilt på platser och omständigheter som skulle kunna utgöra en verklig försvårande, att sätta andra i fara för synd eller samarbete till och Med synd. Vem går till en strand, du vet vad du kommer att hitta där, men som går till en kyrka, eller en fristad, måste säkert gå med andra avsikter som inte är att titta på de stackars varelserna. Ansvaret är inte bara för dem som ser och begär, syndar i ditt hjärta (mt 5, 28), som lär vår herre jesus kristus, men också av dem som utsätter sig själva på ett sådant sätt, som uppmuntrar och är med Andras synd. Förutom plats eller omständigheter finns det andra försvårande faktorer. Den som drar till sig synd eller som blir förförd av honom, om de är gifta, visar en respektlöshet mot maken och en paus från det ömsesidiga löftet om trohet inför gud och män. Det är omöjligt att vara rakt och rent av hjärta, att bryta med detta gudomliga kontrakt. Om det kan vara ett brott att bryta ner det civila kontraktet, och utan tvivel saknas en vanära från det ord som ges, så är det ett ohederligt brott inför gud, därför en synd, bryta med den ed som hålls eller få andra att bryta den Respekt för själva kroppen, tempel av den heliga anden, tar são paulo för att varna för att våra kroppar " är medlemmar i kristus " och som sådan kan vi inte ta dessa medlemmar för att " göra dem till medlemmar av en prostituerad " ( , 15-19).
"det kommer att komma något mode som kommer att göra en hel del av vår herre", avslöjade vår dam till lilla jacinta marto, som förstod saker inom begriplighet och oskuld i hennes ålder. Det skulle vara mycket svårt för henne att komma på det som himmelens moder berättade för henne om att köttet är de som leder mest till helvetet, eftersom hon inte förstod allt det kanonisk erkännandet av den uppenbarelser. Tog hänsyn till dessa privata avslöjanden till jacinta, särskilt i delen om påståendet att "vår herre är mycket arg på mäns synder och särskilt med syndens synd".[3] håll patent på att det centrala problemet inte är Så mycket den eller dålig smak av vissa mode, men det värsta bland dagens mode, är denna brist på kriterium, god smak och sunt förnuft, moral, att veta hur man uppför sig och klär sig på en helig plats. Man kan se folk gå samma väg till en strand som en kyrka. I fristaden av fatima har jag sett till och med, tyvärr mer än en gång, män i naken baklucka... för att inte nämna de repetitiva klagomålen från medborgargarden som måste förhindra inträde i basilikan, för skam för förbipasserande, vissa damer i Extremt exiguos badbyxor, som när de ser sig förödmjukas som att förödmjuka vem som jobbar. Johannes evangelium säger oss att den sankt peter, när han fiskade i förenklade dräkter, praktiskt för den, inte skulle visa sig på ett ovärdigt sätt inför jesus. Det vore en bra idé för alla kristna. Jag slutar som são paulo, i sitt första brev till de kristna i medelklassen: "må fredens gud göra dig till fullo, och all din varelse - ande, själ och kropp - förblir oklanderlig för vår herres jesus kristus ankomst" (1 Ts 5
- vad är det? José de andrade
Ibland hör man på flyg, före säkerhetsutrustning ombord eller till och med behovet av att stänga av elektronisk utrustning, flygvärdinnan startar sin varning med följande mening: " du vet redan, men det kostar inte att komma ihåg...". den vill Att fästa uppmärksamheten på ett specifikt behov som är allas kunskap, men att det inte får förvisas till glömska och måste betonas och beaktas i detta ögonblick. Nyligen kom en amerikansk biskop ihåg en sanning som verkar vara grundläggande, som alla verkar känna till, men som inte verkar gälla: det finns en dräkt för varje omständighet i vårt liv. Om vi skulle besöka drottningen av england skulle vi inte ta en casual eller beach klädsel, så för att vi tar ovärdiga dräkter för att besöka kungen av kungar?[1] vi klär oss enligt temperaturen, för att mildra effekterna av kylan Eller värmen, men också enligt yrket, platsen vi besöker och den uppgift vi spelar. Vi blandar inte ihop kläderna i arbetet med stranden, och vi kommer inte heller att besöka nära vänner i samma kostym som inför en myndighet, i en officiell ceremoni, vars protokoll krävde att personen skulle vara värdig och högtidligt. Man går inte i shorts till republikens församling, inte heller går man in i de flesta domstolarna, på samma sätt som många kaféer, krogar eller krogar kräver att deras kunder ska dricka ett glas vin eller kaka inte går in i Den nakna... intimitet är i privatlivet, i ditt hem, på rätt plats eller i ditt badrum, men i ett offentligt utrymme eller andra måste personen uppfylla minimikraven för anständighet och samexistens. Inför samhället, och inte mer i intimitet, blir personen ansvarig för hur han interagerar med de andra, eftersom det finns pre-etablerade mönster som ligger över de enskilda alternativen, eftersom friheten för en slutar där de andra garanteras inte Endast genom sociala normer, men också genom rättsliga normer.
Blygsamhet är en dygd som härrör från måttfullhet och är relaterad till ödmjukhet.[2] därför avslöjar den i dressing en stolt och intemperante person. Det gäller därför inte argumentet att dräkten inte spelar någon roll så länge hjärtat är rent. Du kan vara välklädd och ha ett orent hjärta, men det kommer knappast att vara möjligt att ha ett rent hjärta med orena kläder. Här ser jag den orena klädseln och det orena hjärtat, särskilt de som vill dra till sig andras åsikter, vilket ger dem lust, särskilt på platser och omständigheter som skulle kunna utgöra en verklig försvårande, att sätta andra i fara för synd eller samarbete till och Med synd. Vem går till en strand, du vet vad du kommer att hitta där, men som går till en kyrka, eller en fristad, måste säkert gå med andra avsikter som inte är att titta på de stackars varelserna. Ansvaret är inte bara för dem som ser och begär, syndar i ditt hjärta (mt 5, 28), som lär vår herre jesus kristus, men också av dem som utsätter sig själva på ett sådant sätt, som uppmuntrar och är med Andras synd. Förutom plats eller omständigheter finns det andra försvårande faktorer. Den som drar till sig synd eller som blir förförd av honom, om de är gifta, visar en respektlöshet mot maken och en paus från det ömsesidiga löftet om trohet inför gud och män. Det är omöjligt att vara rakt och rent av hjärta, att bryta med detta gudomliga kontrakt. Om det kan vara ett brott att bryta ner det civila kontraktet, och utan tvivel saknas en vanära från det ord som ges, så är det ett ohederligt brott inför gud, därför en synd, bryta med den ed som hålls eller få andra att bryta den Respekt för själva kroppen, tempel av den heliga anden, tar são paulo för att varna för att våra kroppar " är medlemmar i kristus " och som sådan kan vi inte ta dessa medlemmar för att " göra dem till medlemmar av en prostituerad " ( , 15-19).
"det kommer att komma något mode som kommer att göra en hel del av vår herre", avslöjade vår dam till lilla jacinta marto, som förstod saker inom begriplighet och oskuld i hennes ålder. Det skulle vara mycket svårt för henne att komma på det som himmelens moder berättade för henne om att köttet är de som leder mest till helvetet, eftersom hon inte förstod allt det kanonisk erkännandet av den uppenbarelser. Tog hänsyn till dessa privata avslöjanden till jacinta, särskilt i delen om påståendet att "vår herre är mycket arg på mäns synder och särskilt med syndens synd".[3] håll patent på att det centrala problemet inte är Så mycket den eller dålig smak av vissa mode, men det värsta bland dagens mode, är denna brist på kriterium, god smak och sunt förnuft, moral, att veta hur man uppför sig och klär sig på en helig plats. Man kan se folk gå samma väg till en strand som en kyrka. I fristaden av fatima har jag sett till och med, tyvärr mer än en gång, män i naken baklucka... för att inte nämna de repetitiva klagomålen från medborgargarden som måste förhindra inträde i basilikan, för skam för förbipasserande, vissa damer i Extremt exiguos badbyxor, som när de ser sig förödmjukas som att förödmjuka vem som jobbar. Johannes evangelium säger oss att den sankt peter, när han fiskade i förenklade dräkter, praktiskt för den, inte skulle visa sig på ett ovärdigt sätt inför jesus. Det vore en bra idé för alla kristna. Jag slutar som são paulo, i sitt första brev till de kristna i medelklassen: "må fredens gud göra dig till fullo, och all din varelse - ande, själ och kropp - förblir oklanderlig för vår herres jesus kristus ankomst" (1 Ts 5
- vad är det? José de andrade
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar