San Pietro da Verona Sacerdote e martire
6 aprile
Verona, sec. XII
Nato da genitori eretici manichei, l’innata rettitudine del cuore gli fece intuire subito da che parte si trovasse la verità. A sette anni imparò alle scuole dei cattolici il Credo, che per lui non sarà una formula qualunque, ma un principio di vita e una luce che rischiarerà per sempre il suo cammino. Entrato nell’Ordine, anelante le sante lotte per la fede, nei lunghi anni di preparazione al futuro apostolato, mise le basi di quella robusta santità che fece davvero di lui un atleta di Gesù Cristo. Un giorno confidò a un confratello che da quando era sacerdote, celebrando la S. Messa, alla elevazione del calice aveva sempre chiesto al Signore la grazia di morire martire, tale era l’ardore della sua fede e della sua carità. Nominato nel 1242 Inquisitore Generale per la Lombardia, combatté senza posa gli eretici con la spada della divina parola, finché fu ucciso per loro mano, come egli aveva predetto, sulla strada da Como a Milano.
Etimologia: Pietro = pietra, sasso squadrato, dal latino
Emblema: Pugnale, Ferita al capo, Palma
Martirologio Romano: Presso Milano, passione di san Pietro da Verona, sacerdote dell’Ordine dei Predicatori e martire, che, nato da genitori seguaci del manicheismo, abbracciò ancor fanciullo la fede cattolica e divenuto adolescente ricevette l’abito dallo stesso san Domenico; con ogni mezzo si impegnò nel debellare le eresie, finché fu ucciso dai suoi nemici lungo la strada per Como, proclamando fino all’ultimo respiro il simbolo della fede.
Nacque a Verona alla fine del sec. XII in una famiglia eretica, ma già ragazzino si oppose ai suoi parenti.
Continuò gli studi all’Università di Bologna dove poi entrò nell’Ordine Domenicano, quando s. Domenico era ancora in vita.
Notizie storiche lo citano come grande partecipe nella fondazione delle Società della Fede e delle Confraternite Mariane a Milano, Firenze ed a Perugia; queste istituzioni a difesa della dottrina cristiana sorsero poi presso molti conventi domenicani; questo fra il 1232 e 1234.
Dal 1236 lo si incontra in tutte le città centro-settentrionali d’Italia come grande predicatore contro l’eresia dualistica, ma Milano fu il campo principale del suo apostolato, le sue prediche e le sue pubbliche dispute con gli eretici, erano accompagnate da miracoli e profezie così molti ritornavano alla vera fede del Vangelo.
Il papa Innocenzo IV nel 1251 lo nominò inquisitore per le città di Milano e Como. La lotta fu dura perché l’eresia era molto diffusa e nella domenica delle Palme 24 marzo 1252 durante una predica egli predisse la sua morte per mano degli eretici che tramavano contro di lui, assicurando i fedeli che li avrebbe combattuto più da morto che da vivo.
I capi delle sette delle città di Milano, Bergamo, Lodi e Pavia, che per brevità non riportiamo i nomi, assunsero come esecutori, i killer di allora, Pietro da Balsamo detto Carino e Albertino Porro di Lentate.
Essi prepararono un agguato vicino a Meda dove Pietro, Domenico e altri due domenicani, nel loro tragitto da Como a Milano il 6 aprile 1252 si erano fermati a colazione prima di proseguire per la loro strada.
Albertino ricredendosi abbandonò l’opera e fu il solo Carino che con un "falcastro", tipo di falce, spaccò la testa di Pietro, immergendogli anche un lungo coltello nel petto, l’altro confratello Domenico ebbe parecchie ferite mortali che lo portarono alla morte sei giorni dopo nel convento delle Benedettine di Meda.
Il corpo di Pietro fu trasportato subito a Milano dove ebbe esequie trionfali e fu sepolto nel cimitero dei Martiri, vicino al convento di s. Eustorgio. In quello stesso giorno si diffondevano notizie di miracoli. Tra queste grazie, bisogna annoverare la conversione del vescovo eretico Daniele da Giussano che aveva macchinato la sua morte e dello stesso assassino Carino che entrarono poi nell’Ordine Domenicano.
Il grande clamore suscitato dall’uccisione ed i tanti prodigi che avvenivano fecero si che da tutte le parti si chiedesse un’innalzamento agli altari del martire. Undici mesi dopo, il papa Innocenzo IV il 9 marzo 1253, nella piazza della chiesa domenicana di Perugia, lo canonizzò fissando la data della festa al 29 aprile.
Il suo culto ebbe grande espansione, i domenicani eressero chiese e cappelle a lui dedicate in tutto il mondo, le Confraternite ebbero in ciò un’importanza notevole. Artisti furono chiamati a realizzare opere d’arte, come il monumento marmoreo del 1339 del pisano Giovanni Balduccio a Milano e la grandiosa chiesa di Verona detta di Santa Anastasia. Parecchie città italiane lo elessero a loro protettore come Verona, Vicenza, Cremona, Como, Piacenza, Cesena, Spoleto, Rieti, Recanati.
E’ raffigurato con la tonaca domenicana, con la palma del martirio, con la ferita sanguinante dalla fronte al capo, oppure con una roncola che penetra nel cranio, con il pugnale infitto al petto o ai fianchi, secondo l’estro dell’artista.
E’ uno dei santi più raffigurati, quasi tutti gli artisti si cimentarono a dipingerlo dal 1253 in poi, visto la grande diffusione che aveva l’Ordine Domenicano sia in chiese, che conventi, congregazioni, ecc.
La sua data di culto è il 6 aprile, mentre l'Ordine Domenicano lo ricorda il 4 giugno.
Continuò gli studi all’Università di Bologna dove poi entrò nell’Ordine Domenicano, quando s. Domenico era ancora in vita.
Notizie storiche lo citano come grande partecipe nella fondazione delle Società della Fede e delle Confraternite Mariane a Milano, Firenze ed a Perugia; queste istituzioni a difesa della dottrina cristiana sorsero poi presso molti conventi domenicani; questo fra il 1232 e 1234.
Dal 1236 lo si incontra in tutte le città centro-settentrionali d’Italia come grande predicatore contro l’eresia dualistica, ma Milano fu il campo principale del suo apostolato, le sue prediche e le sue pubbliche dispute con gli eretici, erano accompagnate da miracoli e profezie così molti ritornavano alla vera fede del Vangelo.
Il papa Innocenzo IV nel 1251 lo nominò inquisitore per le città di Milano e Como. La lotta fu dura perché l’eresia era molto diffusa e nella domenica delle Palme 24 marzo 1252 durante una predica egli predisse la sua morte per mano degli eretici che tramavano contro di lui, assicurando i fedeli che li avrebbe combattuto più da morto che da vivo.
I capi delle sette delle città di Milano, Bergamo, Lodi e Pavia, che per brevità non riportiamo i nomi, assunsero come esecutori, i killer di allora, Pietro da Balsamo detto Carino e Albertino Porro di Lentate.
Essi prepararono un agguato vicino a Meda dove Pietro, Domenico e altri due domenicani, nel loro tragitto da Como a Milano il 6 aprile 1252 si erano fermati a colazione prima di proseguire per la loro strada.
Albertino ricredendosi abbandonò l’opera e fu il solo Carino che con un "falcastro", tipo di falce, spaccò la testa di Pietro, immergendogli anche un lungo coltello nel petto, l’altro confratello Domenico ebbe parecchie ferite mortali che lo portarono alla morte sei giorni dopo nel convento delle Benedettine di Meda.
Il corpo di Pietro fu trasportato subito a Milano dove ebbe esequie trionfali e fu sepolto nel cimitero dei Martiri, vicino al convento di s. Eustorgio. In quello stesso giorno si diffondevano notizie di miracoli. Tra queste grazie, bisogna annoverare la conversione del vescovo eretico Daniele da Giussano che aveva macchinato la sua morte e dello stesso assassino Carino che entrarono poi nell’Ordine Domenicano.
Il grande clamore suscitato dall’uccisione ed i tanti prodigi che avvenivano fecero si che da tutte le parti si chiedesse un’innalzamento agli altari del martire. Undici mesi dopo, il papa Innocenzo IV il 9 marzo 1253, nella piazza della chiesa domenicana di Perugia, lo canonizzò fissando la data della festa al 29 aprile.
Il suo culto ebbe grande espansione, i domenicani eressero chiese e cappelle a lui dedicate in tutto il mondo, le Confraternite ebbero in ciò un’importanza notevole. Artisti furono chiamati a realizzare opere d’arte, come il monumento marmoreo del 1339 del pisano Giovanni Balduccio a Milano e la grandiosa chiesa di Verona detta di Santa Anastasia. Parecchie città italiane lo elessero a loro protettore come Verona, Vicenza, Cremona, Como, Piacenza, Cesena, Spoleto, Rieti, Recanati.
E’ raffigurato con la tonaca domenicana, con la palma del martirio, con la ferita sanguinante dalla fronte al capo, oppure con una roncola che penetra nel cranio, con il pugnale infitto al petto o ai fianchi, secondo l’estro dell’artista.
E’ uno dei santi più raffigurati, quasi tutti gli artisti si cimentarono a dipingerlo dal 1253 in poi, visto la grande diffusione che aveva l’Ordine Domenicano sia in chiese, che conventi, congregazioni, ecc.
La sua data di culto è il 6 aprile, mentre l'Ordine Domenicano lo ricorda il 4 giugno.
Autore: Antonio Borrelli
Sankt peter från verona präst och martyr
April 6
Verona, sek. Xii xii xii xii xii xii
Född av föräldrar kättare. hans medfödda rättfärdighet fick honom att veta var sanningen fanns. När han var sju år, lärde han sig från de katolska skolorna tron att han inte kommer att bli en vanlig formel för honom, utan en princip om liv och ett ljus som alltid kommer att fortsätta hans väg. När han gick in i ordern, den heliga kampen för tro, under de långa åren av förberedelser inför den framtida apostlaämbete, lade grunden till den robusta helighet som gjorde honom till en idrottsman av jesus kristus. En dag anförtrodde han sig till en bror som var präst och firade s. Massa, vid höjden av kalken hade alltid bett herren grace att dö martyr, det var ivern av hans tro och välgörenhet. Han utsågs i 1242 inquisitor general för lombardiet, han kämpade utan att posera kättare med det gudomliga ordet, tills han dödades av deras hand, som han förutspådde, på vägen från como till milano.
Etymologi: peter = sten, fyrkantig sten, från latin
Emblem: dolk, sår till chef, palma
Martyrology romano: i milano, passion av st. Peter från verona, präst i den och martyr, som föddes av föräldrar som anhängare av manikéismen, omfamnade den katolska tron, och blev tonåring, fick klänningen från samma san domenico, för all del. Han åtog sig att utrota irrläror tills han dödades av sina fiender längs vägen till como, och utropade till sitt sista andetag symbolen för tro.
Han föddes i verona i slutet av sec. Xii i en kättare familj, men redan en pojke motsatte sig sina släktingar.
Han fortsatte sina studier vid universitetet i bologna där han sedan gick in i dominikanska ordningen, när s. Domenico levde fortfarande.
Historiska nyheter nämner det som en stor del av grunden för de samhällen av tro och grekiska studentföreningar i milano, florens och perugia. dessa institutioner till försvar för den kristna doktrinen reste sig till många dominikanska kloster; detta mellan 1232 och 1234.
Sedan 1236 har det uppfyllts i alla de norra städerna i italien som en stor predikant mot dualistisk kätteri, men milano var det viktigaste fältet i hans apostlaämbete, hans predikningar och offentliga tvister med kättare, åtföljdes av mirakel och profetior så Många återvände till den sanna tron på evangeliet.
Påve oskyldig iv 1251 utsåg honom till inquisitor för städerna milano och como. Kampen var svår eftersom kätteri var mycket utbrett och på söndagen i palmerna den 24 mars 1252 under en predikan förutspådde han sin död i händerna på de kättare som konspirerade mot honom, för att se till att de trogna som skulle slåss mot dem mer Död. Den levande.
Cheferna för de sju städerna i milano, bergamo, lodi och pavia, som i korthet inte tar med namn, anlitade som artister, mördarna av då, peter från balsam sa söt och albertino purjolök av lentate.
De förberedde ett bakhåll i närheten av meda där peter, domenico och två andra dominikaner, på sin resa från como till milano den 6 april 1252 hade stannat till frukost innan de gick på väg.
Albertino ricredendosi övergav operan och var den enda söta en som med en "falcastro", typ av lie, knäckte peters huvud, och även hade en lång kniv i bröstet, den andra brodern domenico hade flera dödliga sår som förde honom till Död sex dagar senare i den i meda.
Peter ' s kropp transporterades omedelbart till milano där han hade begravning triumferande och begravdes på den kyrkogård nära klostret i s. Eustorgio. Samma dag spred sig nyheter om mirakel. Bland dessa tack, omvandlingen av biskopen kättare daniele från giussano som hade macchinato sin död och samma söta mördare som gick in i dominikanska ordningen.
De stora ropet som orsakades av dödandet och de många underverk som inträffade gjorde att alla parter ombads att höja den altare. Elva månader senare, påve oskyldig iv den 9 mars 1253, på torget i dominikanska kyrkan i perugia, genom att fastställa datum för festen den 29 april.
Hans kult hade stor expansion, den byggde kyrkor och kapell som var tillägnade honom över hela världen, grekerna hade stor betydelse. Konstnärer kallades för att göra konstverk, t. ex. 1339 marble monument av den giovanni balduccio i milano och den stora kyrkan i verona som hette santa anastasia. Flera italienska städer valde honom till sin beskyddare som verona, vicenza, cremona, como, piacenza, cesena, spoleto, rieti, recanati.
Den avbildas med den dominikanska prästrocken, med handflatan av martyrskap, med såret blödande från framsidan till hövdingen, eller med en lövkniv som tränger in i skallen, med dolken infitto till bröstet eller höfterna, enligt inspiration från den Konstnär.
Han är en av de mest avbildad helgonen, nästan alla konstnärer har kunnat måla den från 1253 och framåt, med tanke på den stora spridningen av dominikanska ordningen i kyrkor, kloster, församlingar osv.
Hans datum för dyrkan är april 6, medan dominikanska beställningen påminner honom den 4 juni.
Författare: antonio borrelli
April 6
Verona, sek. Xii xii xii xii xii xii
Född av föräldrar kättare. hans medfödda rättfärdighet fick honom att veta var sanningen fanns. När han var sju år, lärde han sig från de katolska skolorna tron att han inte kommer att bli en vanlig formel för honom, utan en princip om liv och ett ljus som alltid kommer att fortsätta hans väg. När han gick in i ordern, den heliga kampen för tro, under de långa åren av förberedelser inför den framtida apostlaämbete, lade grunden till den robusta helighet som gjorde honom till en idrottsman av jesus kristus. En dag anförtrodde han sig till en bror som var präst och firade s. Massa, vid höjden av kalken hade alltid bett herren grace att dö martyr, det var ivern av hans tro och välgörenhet. Han utsågs i 1242 inquisitor general för lombardiet, han kämpade utan att posera kättare med det gudomliga ordet, tills han dödades av deras hand, som han förutspådde, på vägen från como till milano.
Etymologi: peter = sten, fyrkantig sten, från latin
Emblem: dolk, sår till chef, palma
Martyrology romano: i milano, passion av st. Peter från verona, präst i den och martyr, som föddes av föräldrar som anhängare av manikéismen, omfamnade den katolska tron, och blev tonåring, fick klänningen från samma san domenico, för all del. Han åtog sig att utrota irrläror tills han dödades av sina fiender längs vägen till como, och utropade till sitt sista andetag symbolen för tro.
Han föddes i verona i slutet av sec. Xii i en kättare familj, men redan en pojke motsatte sig sina släktingar.
Han fortsatte sina studier vid universitetet i bologna där han sedan gick in i dominikanska ordningen, när s. Domenico levde fortfarande.
Historiska nyheter nämner det som en stor del av grunden för de samhällen av tro och grekiska studentföreningar i milano, florens och perugia. dessa institutioner till försvar för den kristna doktrinen reste sig till många dominikanska kloster; detta mellan 1232 och 1234.
Sedan 1236 har det uppfyllts i alla de norra städerna i italien som en stor predikant mot dualistisk kätteri, men milano var det viktigaste fältet i hans apostlaämbete, hans predikningar och offentliga tvister med kättare, åtföljdes av mirakel och profetior så Många återvände till den sanna tron på evangeliet.
Påve oskyldig iv 1251 utsåg honom till inquisitor för städerna milano och como. Kampen var svår eftersom kätteri var mycket utbrett och på söndagen i palmerna den 24 mars 1252 under en predikan förutspådde han sin död i händerna på de kättare som konspirerade mot honom, för att se till att de trogna som skulle slåss mot dem mer Död. Den levande.
Cheferna för de sju städerna i milano, bergamo, lodi och pavia, som i korthet inte tar med namn, anlitade som artister, mördarna av då, peter från balsam sa söt och albertino purjolök av lentate.
De förberedde ett bakhåll i närheten av meda där peter, domenico och två andra dominikaner, på sin resa från como till milano den 6 april 1252 hade stannat till frukost innan de gick på väg.
Albertino ricredendosi övergav operan och var den enda söta en som med en "falcastro", typ av lie, knäckte peters huvud, och även hade en lång kniv i bröstet, den andra brodern domenico hade flera dödliga sår som förde honom till Död sex dagar senare i den i meda.
Peter ' s kropp transporterades omedelbart till milano där han hade begravning triumferande och begravdes på den kyrkogård nära klostret i s. Eustorgio. Samma dag spred sig nyheter om mirakel. Bland dessa tack, omvandlingen av biskopen kättare daniele från giussano som hade macchinato sin död och samma söta mördare som gick in i dominikanska ordningen.
De stora ropet som orsakades av dödandet och de många underverk som inträffade gjorde att alla parter ombads att höja den altare. Elva månader senare, påve oskyldig iv den 9 mars 1253, på torget i dominikanska kyrkan i perugia, genom att fastställa datum för festen den 29 april.
Hans kult hade stor expansion, den byggde kyrkor och kapell som var tillägnade honom över hela världen, grekerna hade stor betydelse. Konstnärer kallades för att göra konstverk, t. ex. 1339 marble monument av den giovanni balduccio i milano och den stora kyrkan i verona som hette santa anastasia. Flera italienska städer valde honom till sin beskyddare som verona, vicenza, cremona, como, piacenza, cesena, spoleto, rieti, recanati.
Den avbildas med den dominikanska prästrocken, med handflatan av martyrskap, med såret blödande från framsidan till hövdingen, eller med en lövkniv som tränger in i skallen, med dolken infitto till bröstet eller höfterna, enligt inspiration från den Konstnär.
Han är en av de mest avbildad helgonen, nästan alla konstnärer har kunnat måla den från 1253 och framåt, med tanke på den stora spridningen av dominikanska ordningen i kyrkor, kloster, församlingar osv.
Hans datum för dyrkan är april 6, medan dominikanska beställningen påminner honom den 4 juni.
Författare: antonio borrelli
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar