11 tim
Hl. Veronika
Jüngerin Jesu
Gedenktag 04. Februar
Veronika erzählte nach der Legende dem Boten des kranken Kaisers Tiberius, dass sie - um immer ein Bild Jesu Christi bei sich zu haben, dem sie nicht von Ort zu Ort habe folgen können - ihm eines Tages mit einem Tuch auf dem Weg zu einem Maler begegnet sei, diesen um ein Abbild zu bitten.
Christus habe sie befragt, sie habe ihm das Tuch gereicht und mit seinem eingedrückten Antlitz zurückerhalten.
Ihr Name ist denn auch von dem lateinischen "vera" und dem griechischen "eikon", was "wahres Bild" bedeutet, abgeleitet.
Veronika fuhr mit dem Boten nach Rom, das Tuch erwies seine Heilkraft, Tiberius, der ein Wespennest im Kopf hatte, gesundete.
Um 1300 entstanden erweiterte Fassungen der Legende, die Veronika der Kreuztragung Christi zuordnen: Dem zusammenbrechenden Heiland reichte sie demnach ihr Schweißtuch, auf dem der Abdruck seines Antlitzes mit der Dornenkrone erhalten blieb.
Auf den Kreuzwegen ist die Legende der heiligen Veronika als sechste Station dargestellt. Von den verschiedenen Tüchern, die als das ursprüngliche Schweißtuch angesehen werden, ist das berühmteste im Petersdom von Rom aufbewahrt, wo es während des Mittelalters zum Gegenstand allgemeiner Verehrung wurde.
Veronikas Gebeine ruhen angeblich in der Kirche St. Seurin in Bordeaux.
Veronikas Darstellung in der christlichen Kunst meist mit einem ausgebreiteten Tuch in den Händen, auf dem das Antlitz Jesu abgebildet ist, dargestellt und trägt eine Haube oder einen Schleier auf dem Kopf.
Sie ist die Patronin der Fotografen, Pfarrhaushälterinnen, Wäscherinnen, Weißnäherinnen, Leinenweber und -händler; bei schweren Verletzungen; gegen Blutfluss und für einen guten Tod.
.
.
.
.
Herr Jesus Christus,
wir beten dich an und benedeien dich, denn durch dein heiliges Kreuz hast du die ganze Welt erlöst.
Mutig reicht dir Veronika ihren Schleier.
Blutig drückst du, Herr, dein Bild darein.
Wache, Jesus, dass ein Götze niemals mir dein Bild ersetze.
Du mein Vorbild, du allein.
Gekreuzigter Herr Jesus Christus erbarme dich unser...
...AMEN
1
Faustina Kowa Uppenbarelseboken
4 tim ·
4.1
LAMMET PÅ SIN TRON
”Den som segrar skall jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag har segrat och sitter hos min fader på hans tron” (Upp. 3:21).
HUVUDTEXTER
Upp. 4; Hes. 1:5–14; Upp. 5; Ef. 1:20–23; Heb. 10:12; Apg. 2:32–36.
INLEDNING
Den föregående synen beskrev Kristus budskap till hans folk på jor- den. Nu går synen över från jorden till himlen och koncentrerar sig på ”vad som skall ske härefter” (Upp. 4:1), framtiden.
Synen i kapitel 4 och 5 ger en översikt av den stora striden. Precis som Upp. 12 skildrar scenen i kapitel 4 och 5 symboliskt frälsnings- planens historia, med början från Jesus verksamhet på jorden. Innan framtiden uppenbaras får vi dock en glimt av Kristus inträde i hans tjänst i himlen efter Golgota. På det sättet ger kapitel 4 och 5 himlens perspektiv på meningen med de framtida händelserna i resten av boken.
Man bör också lägga märke till att medan budskapen till de sju församlingarna skrevs på ett ganska rakt språk används från och med nu ett symbolspråk som inte alltid är lätt att tolka. Detta språk är taget från Guds folks historia som den återges i Gamla testamentet. Rätt tolkning av Uppenbarelseboken förutsätter rätt förståelse av dess symbolspråk i ljuset av Gamla testamentet.
Studiematerial för den 20 – 26 januari 2019
39
I DEN HIMMELSKA TRONSALEN
Med början från Upp. 4:1 inbjuder Jesus Johannes att komma upp till himlen för att han ska få se en överblick av historien från hans tid till Jesus återkomst.
FRÅGA
Läs Upp. 4:1–8 och Hes. 1:26–28. Vad kan vi, i ljuset av Upp. 5:11–14, lära oss om den himmelska tronsalens prakt?
Aposteln såg genom den öppna dörren in i det himmelska templet och Guds tron. Tronen symboliserar Guds styre och herravälde över skapelsen, medan regnbågen runt tronen markerar hans trohet till sitt folk. Men Satan, hans inkräktande motståndare, har ifrågasatt Guds auktoritet. Den centrala frågan i den stora striden mellan Gud och Satan handlar om vem som har rätten att härska. Syftet med det himmelska rådet som samlats i den himmelska tronsalen var att en gång för alla fastställa frågan om Guds rättmätiga styre över universum.
FRÅGA
Läs Upp. 4:1–8 och 5:9–14. Vad kan du lära dig om sann tillbed- jan i dessa texter? Varför är Herren Gud värdig tillbedjan i kapitel 4, och varför är Lammet värdigt i Upp. 5:9–14?
Upp. 4 ger en generell beskrivning av tronsalen i det himmelska templet och den tillbedjan som upprepas där. Medan tillbedjan i kapitel 4 lovprisar Guds skaparmakt hyllar kapitel 5 den återlös- ning som det slaktade Lammet gett. Detta visar att sann tillbedjan återger och hyllar Guds mäktiga gärningar i skapelsen och i återlös- ningen. Gud som har skapat världen i begynnelsen har makten och förmågan att också återupprätta den till dess ursprungliga tillstånd och förvandla den till sitt folks eviga hem, allt som han har lovat att göra.
FÖR EFTERTANKE
Tänk på vad evangeliet lär: han som har skapat inte bara oss och vår värld, utan hela kosmos var också ”Lammet som blev slaktat” (Upp. 5:12) för oss. Vilket fantastiskt hopp presenterar detta mitt i en värld som är full av smärta och förvirring?
avudsjukan på den som hartron bär huvudet högt de utan tro behöver ständigt nya prylar produkter resor tjänster därför brexit oss troende !!!
Veronikin rubac, veličine 17 puta 24 centimetra, čuvaju redovnici kapucini u bazilici Volto Santo u Manoppellu kod Pescare (Abruzzo). To svetište je 1. rujna 2006. posjetio i papa Benedikt XVI. Iako se sveta Veronika pojavljuje i u viđenjima nekih svetaca, njezino postojanje je po mnogima dvojbeno. Ipak, ona u svijesti vjerničkog puka simbolizira sve one hrabre, nesebične i požrtvovne žene, koje u najtežim trenucima priskaču u pomoć bližnjima, bolesnima, nevoljnima, starima i umirućima. Stoga je štovanje te svetice opravdano jer to ujedno i štovanje svih takvih anonimnih nekanoniziranih svetica i blaženica iz kršćanske povijesti. Svetu Veroniku zazivaju kod krvarenja, a zaštitnica je umirućih, fotografa, domaćica, pralja, tkalja, švelja, služavki, domaćica na župnim dvorovima i službenica u župnim uredima.(sa stranice župe Jastrebarsko)
slika - postaja Križnog puta u svetištu Gospe od čudesa
SRETNI LJUDI! Oni su što žarko i strastveno vole Boga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar