Tomislav Ivančić - Kojom Smrću Umrijeti

Det är inte förlamande passivitet. Krukmakaren behöver lerans ”samarbete”. Människan måste låta sig formas.

Det sker när hon inser egenviljans bedrägliga roll och griper lydnadens ”starka och härliga vapen”.

Det sker när hon lämnar de egna och de många ordens frestelse och börjar lyssna sig fram. Han blir ”himmelrikets lärjunge” och liknar den välbärgade mannen i liknelsen, som hämtar fram nytt och gammalt ur Guds ords outsinliga förråd.

Det sker när hon fallit i synd, men avvisar misströstan och klenmod och låter Guds barmhärtiga tålamod börja om på nytt.

Så lät sig den saliga Katarina formas. Kollektbönen talar om "skönheten i den saliga Katarinas liv."

Skönheten lyser fram i den staty i Blåkyrkan i Vadstena som Johannes Paulus II välsignade 1989.

Gud lockar oss med skönheten i hela den gudamänskliga gärning­en. För att forma människan till likhet med honom som kallas ”den skönaste bland människors barn”.

”Som leran är i krukmakarens hand, så är också ni i min hand.”

/br. Ingmar